janeeyre

Charlotte Brontë beskriver stämningen i boken som först mycket dyster när Jane befinner sig på Geatshead. Mrs Reed försörjer Jane med bra mat, kläder och pengar men trots det så trivs hon inte. Jane känner sig orättvist behandlad jämfört med miss Reeds barn även om dem inte beter sig bättre än henne, snarare beter dem sig sämre enligt mig. Jag får intrycket av att Jane är en mycket stark person eftersom hon inte låter mrs Reed eller de andra trycka ner henne, hon tar smällarna men låter inte de påverka henne negativt, de stärker bara henne som person. Många andra skulle nog få känslan av oduglighet och osäkerhet genom att gå igenom allt som Jane gör. Att hela tiden känna att man inte räcker till skulle göra en svagare person än Jane rädd för världen utanför, men hon längtar tills hon får upptäcka den.

Det känns som att i början av boken så känner sig Jane instängd, hon vill ut i världen och känna sig fri. Ett bevis på detta är att hon vill börja på skolan Lowood och lämna Gateshead till varje pris. När hon väl kommer dit och under hela hennes 6 år långa tid som elev på skolan så känner man hur stämningen hela tiden byggs upp från det dystra till det mer gladare och hoppfullare. De sista åren på skolan har inte beskrivits så tydligt men de första åren på skolan tror jag verkligen förändrade Jane som person. Hon lär sig i boken att uppskatta vissa saker mer än andra och att pengar verkligen inte gör än lycklig, det är personerna som man har omkring sig som betyder något. En kväll när Jane ska sova så citerar hon Salomo, "Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat". Detta citat beskriver verkligen känslan och tankarna som Jane har kring Gateshead och skolan. Hon tillbringar hellre sin tid bland människor hon älskar med en hungrig mage än med en mätt mage omringad med människor som inte uppskattar hennes närvaro.

Janes handlingar får henne att framstå som stark och modig, och sättet som hon visar omtanke till sin sårade vän Helen visar verkligen på vilken otrolig omtanke och kärlek hon har att ge. Jag tror att det finns en mening med de första 10 kapitlen som jag läst, jag tror författaren vill förmedla budskapet att man ska inte slösa onödig energi på sina fiender utan lägga denna energi på dem du älskar istället. Detta är något som Helen lär Jane och det är därför hon har haft så stor betydelse i Janes första tid i boken. Det är också därför jag tror att även om denna karaktär dött så kommer hon finnas med i fortsättningen, för att Helen har hjälp Jane bli den hon är senare. Jag tror att Helen bara ville att Jane inte skulle låta de nedtryckande orden stå i vägen för hennes framtid. Hon ville nog att Jane skulle lämna det dåliga bakom sig och blicka framåt! Allt detta ger en mycket bra stämning till boken.

"jag tycker att livet är för kort för att ägna det åt att odla fiendskap och räkna oförrätter..."– Helen Burns.

"Och eftersom jag har denna tro är det så lätt för mig att skilja mellan brottslingen och brottet, jag kan uppriktigt förlåta brottslingen och ändå avsky brottet. Eftersom jag har denna tro plågas jag aldrig av hämndkänslor, förödmjukelser gör mig inte alltför illa, orättvisor bryter inte ner mig. Jag lever i frid och ser fram mot slutet." – Helen Burns.