blogginlägg 3, karaktärernas utveckling 29/1 2012
Jag har läst till kapitel 17 i boken och jag har sett en utveckling av vissa karaktärerna så här långt, mer eller mindre. Jag har redan i förra inlägget beskrivit lite av Janes utveckling i boken men jag hade tänkt utveckla det och även fokusera på mr Rochester och Adele.
Jane Eyres utveckling från när hon anlände till Thornfield Hall är tydlig. Innan har hon varit mycket inåt och känt sig instängd. Nu efter hennes ankomst så får hon uppleva hur det är att känna sig fri och veta att det finns möjligheter för henne ute i världen. Den största utvecklingen som sker är att Jane får uppleva hur det känns att vara kär, även om hon kanske inte vet om det själv så tror jag att det är kärlek hon känner för mr Rochester. Jane får känna känslan av att längta efter någon, känna sig värd, svartsjuka och hon kommer även tillbaka till känslan av att hon inte räcker till. Hon känner att hon inte duger till mr Rochester, hon känner sig ful och otillräcklig. Just nu i boken så inser hon att hon inte kan måla upp en overklig bild av henne själv och hon försöker verkligen att dölja hennes känslor. Jag tror att det är Janes uppväxt som ligger bakom denna osäkerhet, även om hon har utvecklas mycket så krävs det inte mycket för att denna känsla ska komma upp till ytan igen.
Adeles utveckling har jag inte lagt märke till så mycket, hon har inte så länge varit en del av berättelsen eftersom att jag bara har läst till kapitel 17. Även om utvecklingen inte är stor så märker man att Adele lär sig mycket av Jane. Eftersom att Adele har växt upp på ett mycket annat sätt än Jane så tror jag att hon kan lära sig mycket utav Janes upplevelser.
Mr Rochester har inte heller utvecklas så mycket under själva berättelsen men han återberättar saker som han varit med om och efter det så märker man att han har förändrats. Orsaken till förändringen är att han miste sin kärlek till någon annan, han blev sviken och fick sitt hjärta krossat. Jag tror att detta är orsaken till att han har en ganska hård yta, det han har varit med om gör det nog svårt för honom att låta folk lära känna honom på djupet. När Jane kommer in i bilden ändras detta, Jane intresserar honom och han berättar saker till henne som inte många andra vet. Han känner att han kan lita på Jane och att hennes personlighet gör det är lätt för honom att göra det. Man märker fortfarande att han bär på hemligheter, det återstå att se om han berättar dem för Jane.
Stagnelius, Fröding & Karlfeldt 25/1 2012
Fröding ”En kärleksvisa”
· Vad drömmer Fröding om? Varför skulle just hans dröm aldrig gå i uppfyllelse?
Svar: Fröding drömmer om äkta kärlek och inte sådan som kan köpas för pengar. Jag tror han menar att den drömmen inte kan gå i uppfyllelse eftersom hans dröm om äkta kärlek har förbannats, han kanske har gjort något som gör att just för honom går det inte att hitta kärleken.
· Vad skulle du vilja säga till honom med anledning av den här dikten? Vad tror du att han skulle svara.
Svar: Jag skulle säga att kärlek är ingenting man måste förtjäna på något sätt, det gället att inte förlora hoppet och ge upp. Man ska aldrig sluta drömma, kärleken finns där ute. Jag tror att han på detta skulle svara att om drömmen om kärleken förbannats så är det inget som kan brytas, men även om han aldrig får uppleva sin dröm så tror han gott om kärlek ändå, han har helt gett upp hoppet.
Stagnelius ”Till förruttnelsen”
· Hur ser Stagnelius på döden? Hur ser du själv på döden?
Svar: Stagnelius ser på döden så som att man ska leva livet med dem man älskar innan det är för sent. Jag tycker inte att döden är något att vara rädd för, men jag tycker att man ska ha döden som en påminnelse att inget varar förevigt. Man ska ta vara på tiden och vara nöjd med den man har.
· Skulle du kalla dikten för en kärleksdikt? Förklara hur du tänker.
Svar: Jag skulle kalla dikten för en kärleksdikt. Jag tolkar det som att han menar att bröllopet och livet med den han älskar ska befria han från alla sorger. Han har förlorat tron på världen och Gud, den enda som gör att hans hopp finns kvar är kvinnan han älskar. "jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver därnere hos dig" är ett citat av Stagnelius och med det menar han att vad som än skall komma, t.ex. döden, då är han lycklig bara han får vara med personen han älskar
· Hur uppfattar du synen på livet i diken?
Svar: Synen på livet är att det är viktigt att spendera det med någon man älskar, för att även efter döden så har han en tro på att de kommer få vara tillsammans. Även så tror jag att han menar att man inte ska ge upp, det finns en lösning på all sorg, i hans fall var den lösningen kärleken.
· ”[…] när fasor den blodade jorden bebo” Vad kommer du att tänka på när du läser detta?
Svar: Jag tolkar det som att han menar när hemska fasor skall inträffa på en jord där hemskheter redan härjar ska inträffa. Då kommer de fortfarande att vara tillsammans
Karlfeldt ”Dina ögon äro eldar”
· Hur skulle du beskriva diken? Vad tycker du om den?
Svar: Jag skulle beskriva dikten som en kärleksdikt men jag får känslan av att han inte riktigt vet vad han vill. Det verkar handla om en olycklig kärlek mellan två personer, ungdomlig och orolig kärlek. Det är både sorg och lycka inblandad i dikten men den slutar med att det skulle vara som att han hela tiden varit den som blev "jagad". Jag tror att han har stött ifrån sig sin kärlek och sedan velat ha henne tillbaka men senare så har kvinnan ledsnat på detta. Obeslutsam kärleken är grunden till dikten.
· ”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda/ du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.” Hur tolkar du liknelsen?
Svar: Jag tolkar dikten som att han skulle göra vad som helst för sin kärlek. Han var nog en vis ung man, men det var kärleken som väckte honom till liv, precis som att en fiol inte kan spela någon musik utan någon som spelar på den. Med henne skulle han kunna göra vad som helst.
blogginlägg 2, stämningen och tankar i berättelsen 20/1 2012
Charlotte Brontë beskriver stämningen i boken som först mycket dyster när Jane befinner sig på Geatshead. Mrs Reed försörjer Jane med bra mat, kläder och pengar men trots det så trivs hon inte. Jane känner sig orättvist behandlad jämfört med miss Reeds barn även om dem inte beter sig bättre än henne, snarare beter dem sig sämre enligt mig. Jag får intrycket av att Jane är en mycket stark person eftersom hon inte låter mrs Reed eller de andra trycka ner henne, hon tar smällarna men låter inte de påverka henne negativt, de stärker bara henne som person. Många andra skulle nog få känslan av oduglighet och osäkerhet genom att gå igenom allt som Jane gör. Att hela tiden känna att man inte räcker till skulle göra en svagare person än Jane rädd för världen utanför, men hon längtar tills hon får upptäcka den.
Det känns som att i början av boken så känner sig Jane instängd, hon vill ut i världen och känna sig fri. Ett bevis på detta är att hon vill börja på skolan Lowood och lämna Gateshead till varje pris. När hon väl kommer dit och under hela hennes 6 år långa tid som elev på skolan så känner man hur stämningen hela tiden byggs upp från det dystra till det mer gladare och hoppfullare. De sista åren på skolan har inte beskrivits så tydligt men de första åren på skolan tror jag verkligen förändrade Jane som person. Hon lär sig i boken att uppskatta vissa saker mer än andra och att pengar verkligen inte gör än lycklig, det är personerna som man har omkring sig som betyder något. En kväll när Jane ska sova så citerar hon Salomo, "Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat". Detta citat beskriver verkligen känslan och tankarna som Jane har kring Gateshead och skolan. Hon tillbringar hellre sin tid bland människor hon älskar med en hungrig mage än med en mätt mage omringad med människor som inte uppskattar hennes närvaro.
Janes handlingar får henne att framstå som stark och modig, och sättet som hon visar omtanke till sin sårade vän Helen visar verkligen på vilken otrolig omtanke och kärlek hon har att ge. Jag tror att det finns en mening med de första 10 kapitlen som jag läst, jag tror författaren vill förmedla budskapet att man ska inte slösa onödig energi på sina fiender utan lägga denna energi på dem du älskar istället. Detta är något som Helen lär Jane och det är därför hon har haft så stor betydelse i Janes första tid i boken. Det är också därför jag tror att även om denna karaktär dött så kommer hon finnas med i fortsättningen, för att Helen har hjälp Jane bli den hon är senare. Jag tror att Helen bara ville att Jane inte skulle låta de nedtryckande orden stå i vägen för hennes framtid. Hon ville nog att Jane skulle lämna det dåliga bakom sig och blicka framåt! Allt detta ger en mycket bra stämning till boken.
"jag tycker att livet är för kort för att ägna det åt att odla fiendskap och räkna oförrätter..."– Helen Burns.
"Och eftersom jag har denna tro är det så lätt för mig att skilja mellan brottslingen och brottet, jag kan uppriktigt förlåta brottslingen och ändå avsky brottet. Eftersom jag har denna tro plågas jag aldrig av hämndkänslor, förödmjukelser gör mig inte alltför illa, orättvisor bryter inte ner mig. Jag lever i frid och ser fram mot slutet." – Helen Burns.
Strindberg "Ett halvt ark papper" 18/1 2012
Jag har läst novellen "ett halvt ark papper" av August Strindberg och besvarat tre frågor som handlar om texten.
Frågor:
Vad är det som har hänt? Hur förstår man det?
Frun till denna unga man har dött. Det förstår man på slutet när han läser att nästan längst ner på papperet står det begravningsbyrån, men man kan redan ana det ifrån början. I början av berättelsen så kan man ana en sorg hos mannen när han tänker på vad som har hänt i våningen. Även när han säger att en vacker historia på två år är allt han vill glömma så förstår man att något hemskt har hänt. Han skriver också om detta vackra namn Alice som ett namn som han visste då, och inte nu.
Finns det några fördelar med att utgå från ett anteckningspapper när man berättar en historia? Varför tror du att Strindberg använder detta sätt?
Fördelen med att utgå från ett anteckningspapper när man berättar är när man vill berätta en historia som är väldigt lång, i detta fall 2 år av mannens liv på ett papper. Genom att använda ett anteckningspapper så får man med de viktigaste punkterna utan att behöva berätta en jättelång historia. Jag tror att Strindberg använder detta sätt att skriva för att poängen med historien kommer fram mycket tydligare på detta sätt. När berättelsens detaljer inte är så viktiga så är detta ett bra sätt att skriva på. Jag tror att skriva på det här sättet är mycket svårt, men Strindberg lyckas mycket bra med att få en berättelse så levande med så få ord. Han förmedlar både glädje och sorg med en kort berättelse och det är mycket bra gjort.
Strindberg har i många texter varit kritisk mot äktenskapet. Vad får du för intryck av hans äktenskapssyn i den här novellen? Motivera!
Jag tycker inte alls att Strindberg förmedlar en negativ syn på äktenskap i denna novell, snarare tvärtom. Sättet som han beskriver förlusten av kvinnan han älskar är mycket berörande och han beskriver stor sorg. Även om mannen förlorar sin fru så slutar det med att han blir lycklig av att tänka på den vackra tid som han spenderat med sin fru. Han är stolt över deras tid tillsammans och äktenskapet är inget han vill glömma.
blogginlägg 1, bokens inledning 13/1 2012
Jane Eyre
